Saknaden av en bästa vän

För några nätter sedan drömde jag en mardröm. En sån där mardröm när man vaknar upp så känner man den obehagliga känslan i hela kroppen. Hur som helst så var drömmen att jag var med min gamla skola, Aspudden, och med alla gamla klasser där. Det var någon sån där typ friluftsdag så alla var i gympakläder vid en fotbollsplan. Så kommer det fem okända killar och börjar bråka med en kille i min paralellklass och någon skriker "Dom har atombomber!" så alla börjar springa därifrån. Jag och Sanna dock, springer och letar upp varandra - hon hade sina gröna bajenshorts och uppsatt hår - som hon alltid hade förut. Så tar vi varandra i handen och börjar springa tillsammans tills vi inser att det tar för lång tid att springa så. Så vi släpper varandra och bestämmer att vi möts i Aspuddens Centrum sen.
Jag springer vilse och får gömma mig och kommer inte dit förrän efter två dygn och då sitter Sanna där på en bänk och gråter och jag kommer fram och vi lever lyckliga i alla våra dagar.

När man drömmer sånt här då kanske det är dags att ses snart. Men det är faktiskt bara tre dagar kvar!

Jag saknar dig också bästa vännen!!! <3<3 snart ses vi..