Idag när jag följde Stella till jobbet och gick tillbaka hem själv kände jag verkligen att nu bor jag här. Jag gick där med mina hörlurar i öronen och hör och häpna så gick jag på rutin. Jag visste exakt vilken väg jag skulle gå och vart jag skulle krossa gatan för att gå över vid den korsningen där ljusen byts snabbast. Jag svängde in på Sainsburys på vägen hem och köpte med mig lite mat. Där visste jag också vart allting låg och jag bara gick där mellan hyllorna och hämtade det jag behövde. Sen tog jag den snabbaste kassan och gick hem. Nu känns det som att jag börjar bo här på riktigt, när jag har vänner som jag inte träffat via Johanna eller Stella och när jag kan göra saker på egen hand.